Au revoir

Tja nu har det varit ett tag sedan ni hörde från mig. Men jag har haft fullt upp både med mitt jobb jag fått och med lite inre tvister inom mig.
Det börjar dock bli dags snart för mig att åka mot nya äventyr direkt efter att jag har varit med om ett med det här projektet space. Denna gång så drar jag helt ensam och det är jag riktigt nervös över, men jag tror det kommer gå bra i slutändan för mig ändå. Men det känns lite segt att jag inte har någon grupp att vara med eller söka stöd hos men jag hittar förhoppningsvis nya personer nere i Malta som jag trivs med.
Det jag är mest rädd för nu när jag drar är hur jag ska klara första månaden med pengar framförallt men förhoppningsvis får jag hjälp ifrån eures-jobb.

Min känsla nu inför denna resa jag ska göra är helt extrem inombords för som jag sa förut jag har redan varit på ett stort äventyr med space. Så det känns knappt som jag hunnit ladda batterierna inför nästa. Men jag tar varje dag som den kommer och försöker ta allt med klackspark som jag har gjort innan. Det är dock inte lika lätt för mig att göra det nu och jag kan inte sätta ord på varför, men jag antar att det bara är något positivt.

Resan och äventyret jag har vart med om med space är jag otroligt tacksam för. Äventyret har gett mig en stor nytändning i både vad jag vill göra och hur mitt tankesätt har blivit. För under resans gång har jag bevisat att jag kan klara det och klara det bra. Detta ville jag i början ha som bevis för andra för att visa dom hur fel dom hade om mig. Det blev inte riktigt så utan istället blev det jag bevisa för mig själv att jag kunde klara detta (som jag redan visste innerst inne) och det blev en boost på mitt självförtroende som är otroligt stort for the time being.

Min upplevelse när jag kom hem ifrån Malta var först en otrolig lättnad, men ju mer jag har varit hemma så har jag märkt att jag föll tillbaka till samma gamla äckliga mönster. När jag väl insåg detta så började jag må sämre igen och ganska fort också. Men det var denna händelse som knuffa mig över kanten och fick mig inse att det är nog och det är dags att lämna boet.

Så nu ska mina sida av historien skrivas och there is no going back. Ciao bella alla läsare så kanske vi ses i Malta. https://www.youtube.com/watch?v=-Ajrz3JPig0 

Sista veckan är här!

Fyra månader senare så lider projektet mot sitt slut och alla har vi blickarna framåt mot nästa steg. Jobb, praktik och studier är det som väntar för det flesta av oss. Exakt hur framtiden ser ut är inte glasklar för samtliga, men vi ser framtiden. Sista tiden har bestått av mycket praktik och individuella mål samt faktiskt arbetssökande. Vi har iallafall klarat oss från regniga skogspromenader. Det här projektet har varit väldigt roligt även ifall det har kommit en vass kant eller två, och känns lite sorgligt att lämna gruppen, för det är verkligen vad det känns som nu, en grupp! Tack för den här otroliga möjlighet som vi haft.

A.P & G.W

Tack och på återseende

Vid första anblick kan det verka som att vi är tillbaka där vi började, så här i slutet av projektet. Men mycket har hänt och mycket kommer att hända oss, men på var sitt håll efter att det här äventyret nått sitt slut. Flera deltagare kommer fortsätta sina praktiker när de skrivs ur SPACE, någon har fått jobb, någon ska plugga. 
För egen del lutar det åt det sistnämnda, och jag har därför sökt mig till Studiesteget i Borås, för att på så sätt börja närma mig de tankar om studier som i nuläget inte är helt konkreta, utan ligger och skvalpar i framtiden, lite vagt. 

Det är mycket jag tar med mig från den här hösten, inte minst nya bekantskaper och erfarenheter långt bortom vad jag kunde föreställt mig för ett år sedan. SPACE har varit en språngbräda, om än (för egen del) en språngbräda ut i ovisshet, för projektet har fått mig att visualisera nya möjligheter. Jag har landat i en acceptans över att allt inte är glasklart, vissa dörrar behöver du montera innan de kan öppna sig. För egen del har jag bara börjat måtta upp dörrhålen än så länge, men det är i alla fall ett steg framåt. Vackert så.

Jenny

Nya tag och nya steg

Andra veckan tillbaka i Sverige har jag spenderat väldigt mycket tid med att reflektera över mycket och lite till^^'' 

Jag känner mig mer levande än jag gjort på många år och jag känner att jag har en helt annan uthållighet än tidigare. Så nu denna veckan istället för praktik så har jag reflekterat över vad jag vill göra och jag har kommit fram till att arbete vore lagom nu.

Jag känner att jag behöver både den sociala kontakten som finns på de flesta arbeten och stimulansen för att kunna arbeta vidare med mig själv och utvecklas.

Jag och min psykolog skämtar väldigt om att jag har börjat reflektera så otroligt mycket mer än jag gjort tidigare och jag har inte insett att jag förut endast gick tillbaka i tiden i tankarna såsom hjärnan gör när den kopplar något till något skrämmande. Att reflektera kring mina svårigheter och problem för mig faktiskt framåt och det är en väldigt häftig känsla.

Sjuk

Har spenderat hela veckan sen jag kom hem ifrån Malta med influensa och feber. Inte så mycket att prata om eller uppdatera om

Framåt

En Vecka In.

En vecka efter ankomsten tillbaks från praktiken på Malta och en del är fortfarande på gång.

Att avvänja sig från euron och insikten om hur dyrt allting i Sverige är, är en av dem.

Att folk är så tysta och tillbakadragna är en annan, nordiska gastar hemsöker gatorna i kontrast med det ljudliga malteserna som fanns överallt i solen är en annan kontrast.

Men för mig själv, så är förändringarna markanta.

Har börjat äta ute mer och inte så motvillig är en förändring, även om det är lite dyrare än malta och det finns ingen kanin att prata om, sorgligt nog.

Att jag har öppnat upp för fler maträtter en annan.

Men den största förändringen, är att jag aktivt söker ett arbete i kontrast till den mer passiva attityd jag hade i projektets början.

Jag har målet klart, klarare än förut, och vad jag vill är rätt enkelt. Jag vill bara leva och vara tacksam för vad jag har. Jag behöver inte prestige eller sikta högt i livet. Bara ta mig genom det med en inkomst lagom stor för att köpa livsmedel, betala hyra, och leva enkelt.

Så mitt mål är att först skaffa mig en inkomst inom räckhåll och spara in på vad jag tjänar för framtida möjliga mål.

Enkelt och simpelt.

Med detta i åtanke, och onödiga tal om motivation och mål från veckan som har nyss varit, så är min plan satt i rörelse.

Resan var nödvändig, det inser jag nu, för att kunna avancera framåt mot livets och samhällets mest grundläggande mål, med en noshörnings framåtanda och en murbräckas slagkraft. Nu vill jag säkra mitt leverne och få en bit av självständighet på köpet.

Allt som krävs är att fortsätta framåt och inte stampa på stället som förut.

En resa på tusen mil är inte omöjlig, bara väldigt, väldigt lång.

Men den blir inte kortare om man bara velar på stället och tvekar hela tiden, eller hur?

Gå på!

"Målet är alltid inom räckhåll, oavsett avståndet...Varför?"

"För jorden är rund."

Fakta.

Tillbaka i Sverige.

Vi har nu varit hemma i Sverige en vecka sen vi varit på Malta i 5 veckor. Praktiken på Cresta Dive centre var nått av det bästa jag varit med om, detta beror inte på uppgifter och vad jag fick göra, utan på alla underbara kollegor jag hade där. Det var väldigt svårt att åka hem och jag är rädd att falla tillbaka i mina gamla vanor. Jag har förändrats väldigt mycket bara under dessa 5 veckorna, utvecklats i både mitt självförtroende och min sociala förmåga. Detta var en upplevelse för livet och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och göra om det.

Mvh Caroline.

En resa värd allt

Jag var förberedd på det värsta när jag gick in i projektet, att brytas ner totalt och att inte bli nån som de andra deltagarna kunde vända sig till med till exempel problem. Istället har jag fått superfina vänner med helt otroliga förmågor i både tal och skrivna ord och mot alla odds även kärlek.Under de förberedande veckorna fick vi mest landa i att visa vilka vi var, så det blev under de fem veckorna på Malta som vi verkligen lärde känna varandra🌟 Det har verkligen varit en fantastisk resa med många jobbiga saker som jag är van vid i vardagen men även sådant som jag aldrig trodde att jag skulle vara med om💕 Jag är så stolt över alla (deltagare och ledare) i det här projektet för vi har fått växa på så många olika sätt. Och alla har gett något av sig själva till dem andra så att dem antingen fått en tankeställare, en ny synvinkel eller känslan av acceptans🌙 Det är en resa värd att göra just därför att det kanske inte blir just praktiken, den nya miljön eller ens personliga svårigheter  som blir fokus för en själv.

BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG

Hej alla läsare nu är det lite sent för min blogg då jag skulle skrivit den vecka 2. Men vad är det man brukar säga? bättre sent än aldrig right? 

Men iallafall min resa till Malta har vart som en bergochdalbana i både humör och intresse. Min praktik har vart helt okej då mina kollegor var jättebra och välkomnande så jag har känt mig bekväm där. Dock så var praktiken inte så rolig för mina uppgifter var väldigt tråkiga och monotona. 

Sen utöver min praktik så har jag sökt jobb på egen hand nere i Malta och jag fick svar några dagar efter jag hade sökt. Som svar fick jag att dom ville ha en telefonintervju som sen ledde till en skypeintervju och sen fick jag möta dom face to face på deras anläggning. Nu väntar jag på svar från dom ifall jag får jobbet eller inte. Under denna tid av intervjuer och väntan har jag varit så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Själva grejen att bosätta sig där som första flytt låter så läskigt, men dock så verkar det jättespännande. Ifall jag får jobbet och bosätter mig där så är planen att vara där åtminstone ett år till att börja med.

I våra lägenheter har det inte heller vart frid och fröjd då man placeras i lägenheter med främlingar som man knappt vet vilka det är, men det blir både bättre och sämre med tiden man lär känna dom.

Jag själv var väldigt nöjd med min lägenhet då jag trivdes och kom överens med alla i lägenheten, men det fanns alltid småsaker som störde sig på något väldigt.

Den största utmaningen i allt detta var inte praktiken utan att det var att bo så tätt inpå varandra och självklart uppstod konflikter som både påverka alla och splittra gruppen oavsett om man var involverad i allt eller inte. Jag var dock inte involverad i dramat och försökte hålla mig utanför så att jag kunde fokusera på mig själv och min resa.

Jag rekommenderar detta projekt för dig som känner sig kluven och vet inte vad du ska göra med livet. För denna resa hjälpte mig mer än vad jag kunde tro.

Ciao Bella! - Nocke 

Praktik på Cresta Dive Centre Malta.

Praktiken på Cresta var väldigt bra, jag trivdes verkligen. Det var inte uppgifterna eller själva dykningsupplevelsen som gjorde allt så perfekt, det var att få jobba med alla dessa underbara människor, jag kände mig verkligen som en i gänget och de behandlade mig som en av dem. Jag är så otroligt tacksam att jag fick just denna platsen. Själva dykningen var en otrolig upplevelse, jag hade aldrig kunnat tänka mig hur det var att andas under vatten, vi var där under i runt 30 minuter. Det var så häftigt. 
Mvh Caroline Hernqvist Gustafsson :)

BOMBER OCH GRANATER.

Eller iallafall kanoner. Jag har jobbat på Lascaris war rooms som är lite av ett levande museum. Där man försöker få fram en känsla av hur dom hemliga tunnlarna var under andra världskriget. Det som jag har fått göra där är mestadels att få ner människor till tunnlarna och hjälpa till vid The saluting battery som finns ovanpå (Lascaris ligger 40m under marken eller 135 trappsteg neråt). Saluting battery är en plats vid the upper barracka garden i Valletta där dom skjuter av 1 kanon vid 2 tillfällen under dagen av ceremoniella skäl. Detta har varit en fantastisk upplevelse att jobba så nära historia och dela med sig av denna till alla besökare som har varit intresserade. Förutom jobb så har det varit mycket mat och mycket vila. Vädret har tydligen varit extremt dåligt den senaste tiden, men som Boråsare så är det bara att njuta av den "svenska sommaren". Men det bästa av hela resan har varit dom nya arbetskollegorna man har fått, när jag kom dit så var dom kollegor men när jag kom hem så var dom mina vänner.

Vecka 1, fast vecka 4

Efter fyra veckor på Malta tycker jag mig ha lite mer kött på benen för att komponera ihop ett blogginlägg.

Eftersom den praktikplats jag först blev tilldelad visade sig vara mindre lämpad för mig, så stod jag utan praktik de första två veckorna innan EasyJobs vaskade fram en ny plats, denna gång på Popeye Village på norra Malta. Där har jag nu gått och målat  i två veckor och börjar känna mig mer avslappnad och "hemma". Det är mestadels utomhus jag jobbar (bortsett från de dagar det regnar) och atmosfären där är verkligen familjär och välkomnande. Jag är glad att jag fick byta praktikplats!

Det har varit lite svårt med kommunikationen mellan EasyJobs och praktikplatserna, vilket jag och flera i gruppen fått erfara, men det mesta har löst sig till det bättre.

Det är ett annat arbetsklimat på Malta, kontra Sverige. Här lever man för att arbeta, det är ofta långa dagar och inte sällan 6 dagar i veckan. Däremot verkar många göra saker i ett lugnare tempo och ofta verkar prestationsnivån vara lägre än vi är vana vid. Det är mina personliga reflekteringar, hur som helst.

Ledarna hade i alla fall rätt i att det inte är någon semester, man är helt slut när man kommer hem från praktiken och de lediga dagarna vigs åt återhämtning, först och främst.

Jag har själv inte känt av någon hemlängtan, snarare känner jag för att stanna kvar här (eller snarare återvända), så vem vet vad framtiden för med sig.

Jenny

Min praktikplats, Popeye Village

Gozo

Ett stycke Maltesisk landsbygd

Vecka 2

Att det redan har gått två veckor är nästan svårt att tro, allt har gått i ett tempo flesta av oss inte varit vana med. Men nu är känslan iallafall att dom flesta har kommit in i rutinen. För oss som har sökt en utmaning har fått en sådan, och som grupp svarat bra på den. För egen del har det gått så fort att jag knappt hunnit reflektera över de här två veckorna. Med praktikmöte redan dagen efter vi landat och praktik efter det har det rullat på att man inte hunnit oroa sig över hur det går. På praktiken har jag kommit in i arbetet nu så det känns som man hjälper till och inte bara är i vägen. Kollegorna har varit bra på att lära ut och jag har haft hjälp av en annan praktikant från Eazy job som börja två dagar före mig, Men nu har hon åkte hem så det är till att klara sig själv.

/Axel

En egenartad egenhets journal.

Här på Malta efter två veckor, (give or take) har livet fått sig en stadga av sparsam sinnesupplevelser.

Praktikplatsen jag fick visade sig vara en underbar fullträff from the get-go och direkt anpassad efter ett sinneslag av denna bloggares specifika och någorlunda kufiska karaktär, (så att säga). En känsla av framsteg medan dagen går, känslan av att utföra något i live-time och inte dankmörda tid med att göra ingenting, men att faktiskt göra något som synbart ger resultat, får timmarna att flyga iväg tills det långa nio timmar skiftet är över, (med den extra timmen frivillig på eget bevåg då denne bloggare bara avskyr att slå dank, även i lägenheten och med fritid själv.) Kollegorna är klara med instruktioner, hjälpsamma och mycket samarbetsvilliga i att släppa in en främling i maskineriet på M&S Cafe.

Och inte nog med det, jag får även en del av dricksen för mitt hårda arbete också!

Win-Win!

Lägenheten hade sina skavanker men de löste sig rätt fort, granne åsido men jag gör mitt bästa med att hålla ljudnivån nere. Humöret på topp! Samarbete på topp! Kylen på topp!

Och med helgen ledig för mig själv, så kan jag även få min dos av att vara turist och se Malta i sin helhet, bit för bit, två dagar i veckan!

Jag i synnerhet kan omöjligt klaga över denna möjlighet att faktiskt leva på riktigt i den riktiga världen för fem veckor!

Enbart min viljekraft och attityd kan avgöra hur min upplevelse blir under min vistelse här, så om jag är på topp, så blir resten på topp likväl!

Var positiv och ekonomiskt medveten så löser sig av ens egna ansträngningar.Det är ingen semester såklart, men med min personlighet, så kunde detta lika gärna vara den bästa semester jag någonsin haft!
Fullt med saker att göra, ansvar att uppfylla och upplevelser att se!

Och jag ska vara här tre veckor till!?

Underbart!!!

End of logg.

Då då nu!

Nu har 6 veckor gått och vi avlutar fas 1 av SPACE projektet. På måndag börjar fas 2 då vi ska FLYGA TILL MALTA!! Känns fortfarande lite overkligt att vi ska vara på Malta och jobba i 5 veckor. Gruppen kommer sedan komma tillbaka och påbörja fas 3 där vi ska praktisera i Sverige i 6 veckor till, 4 dagar i veckan kommer vi ha praktik och ha 1 dag med gruppen. I fas 1 har vi haft mycket friskvård för att komma igång fysiskt. Mycket engelska lektioner, stresshantering (ACT) och fått information om alternativ för efter SPACE, som studier och vägledning mot arbetslivet.

Men nu fullt fokus på Malta!

//Gabriel, Vera & Axel

Sista veckan innan avresa

Så detta är sista veckan innan avresa. De sista bitarna håller på att falla på plats och det hela känns något overkligt. Generellt tror jag dock det varit en något jobbig vecka för gruppen. Det har varit problem med lägenheterna och hur vi ska bo, och det fanns inte något sätt att göra alla nöjda. Det har märkts att det varit något låg energi.

Så vad har vi gjort denna veckan rent praktiskt? Det har mest varit mycket information. Hur vi ska bo, packlistor, hur vi ska göra på flygplatsen, hur vår första vecka ska se ut, etc. Det känns konstigt att vi ska börja bo tillsammans, och att vi sen inte kommer att träffas mer när vi är klara med projektet.

Det har även varit sista veckan för praktiken här i Sverige. Några av oss kommer att fortsätta på samma praktikplats när vi kommer tillbaka från Malta, men för andra var det, det sista man fick av den platsen. Det är svårt att säga hur folk känner om det eftersom ens praktikplats och känslor om det är så individuellt.

//Joel & Carro

Dan före dan före doppardan!

...

Engelskan

Under engelskan denna veckan (Eller egentligen förra, då detta blogginlägget är en vecka sen) har vi jobbat med temat icke verbal kommunikation. Vi har pratat om kroppsspråk, olika nivåer av lyssna, samt om power poses (med en intressant TED talk om ämnet). Energin var något låg när vi pratade om att lyssna, vilket gjorde att vissa hade ironiskt nog svårt med det. Men trots det hade vi en livlig diskussion om sociala medier, telefoner, och media har för effekt på vår förmåga att lyssna på andra och att umgås med folk. Åsikter var många då alla hade sin egen. Vi kom aldrig fram till något, utan bara konstaterade att vi tyckte alla olika.

//Joel

An Eldritch Eccentric's log

Week 6

Final week of cutting the loose ends and threads for the final departure.

Final week of practition within the shop of twilight zone reconfiguration.

All comes to an end for the main event.

All not truly in accordance to one's personal harmony, yet emergency and adaptation will outbid it in exploration and re-focusing on the world beyond the cell and the ones stashed within it. Prepwork for myself allready under way, better than imaginable, despite the arguments of the elders who try their vain wishes of living the journey themselves through avatarism of myself.

Not good.

seperating the borders between individuals and minds and wishes cumbersome, as furstration harbor within the surface. Hopefully will not let them dictate my experience, the once-in-a-lifetime experience, by their own desires of journey beyond for themselves.

I will not.

Injury occured though, wrathful inanimate objects hurl and tackle into the reckless vagrants akin of the tsukomo of far east lore. Injury and pain resistant and increasing even to the final day.

Does not think much of the journey, as the future does not exist, only today. To feel fear for tomorrow and plaid a braid out of smoke and mirrors serve no purpose in the end.

To sum it all.

Two plans, either if one or the other crash, there will be nothing to be done about it. Whatever happens, happens. So that would be the only feat to fear out of this ordeal.

The end of act one is upon the stage.

That is a fact.

End.

Bloggtime

Hallå igen vänner och läsare! Det var ett tag sen sist ni hörde från mig, men jag har tyvär inte vart delaktig dom senaste bloggstunderna. Den senaste gången ni hörde från mig då blev det en del snack om min praktik och tankar om den. Idag kommer jag skriva om samma sak fast en uppdatering i hur långt jag har kommit. Jag har börjat komma igång med min pod och den är in the making. Den förväntas vara klar på onsdag nästa vecka .

 Jag har fått uppgifter utöver att jobba med podden och det har vart roligt det också. Men det väckte lite frågetecken inom mig då alla svenskar enligt mig är så tråkiga! Jag fick i uppgift att intervjua personer om vad dom vet om poddar och vad dom vill höra i en pod. Nästan varje person jag gick fram till var tråkig nog och sa nej, när jag gick fram till hen och fråga om dom vill svara på några snabba frågor. Det var verkligen en sån besvikelse att dom flesta inte våga vara sig själva och svara på lite frågor personligt, utan att det skulle bli inkräktande på deras comfortzone. Detta gav mig lite insikt om hur svårt journalist yrket kan vara om alla personer ska vara så svårfångade. Jag blir dock irriterad på att alla ska vara så introverta och blyga. Vad är det farliga med att vara sig själv? Är det verkligen så jobbigt att dela med sig av sina tankar och åsikter utan att tänka på vad andra kommer tycka om det. Men men who am i to judge?

Tillbaka till arbetet med podden, jag har kommit en bra bit och har fått med mig en ”gäst” som ska delta med mig i första avsnittet och det kommer bli fett najs! Jag är dock fett nervös men det ska jag nog kunna hantera.

Vi hörs nästa gång!

Ciao, Tobias.

Hälsa och utveckling

Ny vecka, nytt yogapass. Efter alla långa yogapass har vi börjat gå mot mer advancerade övningar i gruppen. Krigarställningarna suger musten ur oss och våra egna chilla ställningar godtags inte. Men det gör gott för både hjärta och själ. Och som detta inte räckte så har vi fortfarande regelbundna gympass med lite olika träningsövningar, alla har varit delaktiga så ingen har flytt undan med en skogspromenad denna vecka :). Träningsvärken har satt sig i axlarna efter Carros roliga armdans till musik. Det märks att konditionen har blivit bättre och alla har blivit mer villiga att delta. Om vi fortsätter i denna farten så kommer vi alla bli världsmästare i armbrytning ^_^

//Gabriel&Caroline

An Eldritch Eccentric's blog

Week 5

Options of educations at the site of preperations, a half of first completed at the last of the fifth. Present not, in mind which drifted away into the clawing sights of episodic dreamscapes of hallucination and fatigue.

A week, of personal prep-work, as the small shop in ancient past's overlook grew diminished and shortened each day. Either not being wanted at the site or doing the work of spare wheels in vain urges the discharge of early departures. Unknown.

Vaccinations of diseases pre-planned at the fourth, the fatigue of resistance drained any if all excitement and engagement for the day's duration, leaving the majority in the dizzy blur of oversight and forgetfullness in a worsening condition.

Dental examinations of basic and standard duration in the fifth of days. An even which left me mentally fatigued by the extensive taboo of crossing the time limitations of motorized transportation. The drain of upkeep leaving the soul exposed for another upheaval of past, suppressed pain and horrors of the past which reached the surface due to circumstancial demands and conditions. None of the proudest moment, as this additional injury of the psyche, left me in even worse state of mental fatigue and psychological pain, prompting an early dismissal for a acute moment of recovery later on for another hour.

Week not the best, due to personal reasons, and realization of being the lone problem within the group, now prominent and disturbing in not so small implication and accusation.

I know.
I'm a waste of space.

Yet wounds of the past still bleed into the present beyond any control.

Least of all mine.

Rumsindelning

På fredagen efter fikat som SPACE bjöd på, samlades vi i idrottshallen för att börja rumsindelningen på Malta. Först kom alla med individuella förslag till gruppfördelning och vad för olika personliga krav på kommendering. Förutom vilka som är morgonpigga eller ej, var behoven ganska lika. Vi har tre lägenheter med tre rum styck att fördela på tio personer. Det fann vi svårare än man kan tro. Vi vred och vände på olika konstellationer, kompromissade för att komma fram till en lösning men efter många varv gav vi upp och gick på lunch. Lite närmare Malta har vi kommit den här veckan med.

Tick tack

Ytterligare en vecka har gått, sjukdom och personlig planering har härjat genom veckan som gått. Men även med färre i gruppen så har vi mycket att göra. Snart är det tid för att flyga till Malta och mycket förberedelser som måste göras innan. Engelska lektionerna fortsätter som vanligt, men vi har kollat lite närmare på vad man ska gör om en olycka händer, En kort film om hur SOS international (En akut hjälp-organisation för nordiska invånare utomlands) fungerar, och hur vi skulle agera. Även att akutnumret är 112 och sådana grejer. Praktiken har också fortsatt som tar på krafterna, och när vi äntligen vill slappna av så tvingas vi ha friskvård >_<.  

//Gabriel & Axel

Konkreta framtidsvisioner

Ännu en vecka till ända i Space-projektet. Nåja, nästan i alla fall, det är ju faktiskt bara torsdag. Men dags att så äntligen summera föregående veckas innehåll, med praktik, ACT och friskvård, för att bara nämna några av schemats höjdpunkter.

Veckan startade med lite yoga i Anna-Karins regi. Återigen blev flera av oss påminda om precis hur rigida vi faktiskt är, men vaknade gjorde vi ju i alla fall.

Tisdagen och onsdagens praktik avklarades utan större aber. Jag skulle tro att de flesta blivit varma i kläderna på sina respektive praktikplatser vid det här laget och själv tycker jag det gått rätt bra att komma in i rutinerna på Borås Ridhus.

Utöver praktiken har vi jobbat med ACT och att sätta upp mål för tiden som följer efter Space. Det är inte så lätt att konkretisera de tankar man har om framtiden, men vi skrev ner dem så gott vi kunde och satte upp lapparna i "klassrummet". Nu fungerar de som ständiga påminnelser, på gott och ont.

Jenny

An Eldritch Eccentric's Log

Week 4

Gap in memory, void of content commited and the like due to personal issues and certain pshycological conditions between the blurred lines of dreams and daywalking reality to blame.

Practitioner at the small shop within nowhere at the outskirt of the Twilight Zone at the span of two passages of days.

Time killed, time billed, questions and tainted reflections in a testimony of intuition and imagination undergone. Days departed and done.

Trip to the grand academy of studies. Knowledge of liberty within learning, the customization of creative conclusion, and the required rights of railing for rural reckogniztion all acquired after extensive passage of hour for inquiry. The hour of departure arrived early, as the shortage of the day prompted the departure of compensation for times beyond yesterday.

Åsengården

På torsdagen åkte gruppen till Åsengården en scoutgård utanför Vänga, för en övernattning tillsammans som grupp. Dagen började på ICA för att köpa råvaror till frukost och middag. Efter många varv runt hyllorna var vi redo för avfärd. Först valde vi sängar, det fanns 21 sängar på 11 personer så det löste sig enkelt. Lunch sedan bjöds på av Anna-Karin och Linda, en fransk potatissallad med kallskuret. Efter mat och lite slapp var det av till femkamp. Efter hård och lång fight vann lag Stjärnskotten över lag Skogstrollen. Det stora momentet av kvällen var en trerättersmiddag som vi skulle laga, det gav oss en möjlighet att lära känna varandra på ett helt nytt sätt. Middagen blev sen och stökig men god. Mot kvällens slut gav sig ett gäng ut för att grilla marshmallows i mörka natten, Rökigt och mysigt. Morgonen efter var det frukost och ihop packning. Tidig avgång för gänget, många var slut men vi var iallafall nöjda.

Praktik & Åsengården

Vi har precis påbörjat vår praktik. Det är blandade känslor om det hela. Det är roligt att jobba och göra något som känns normalt men samtidigt är det en utmaning att komma tillbaka. Arbetsuppgifterna är varierande och är allt från enformiga och tråkiga till roliga och kaotiska. För vissa var det 6 timmars dagar medan för andra var det 8 timmars. Detta är allt en förberedelse inför praktiken på Malta, så alla ser väl på det som något positivt överlag.

I slutet av veckan hade vi en övernattning på Åsengården, en scoutstuga utanför Vänga. Det var roligt och man fick lära känna alla på ett annat sätt. Det var som förberedande för att bo tillsammans nere på Malta. Det hela kändes något för kort tyvärr, men en av höjdpunkterna av övernattningen var femkampen. Sista grenen var att bygga ett så högt stenkort som möjligt. Se vinnarbilden.

Praktik på Borås Ridhus

Gruppen har nu överlevt både de första praktikdagarna här hemma i Sverige, samt övernattningen på Åsengården (se något av de övriga inläggen för mer om det). Själv praktiserar jag på Borås Ridhus och får hjälpa till med stallskötseln där. Det är ett stort ställe med många hästar och en bra rutin är A och O för att det ska funka. Det är hårt jobb - men kul! Hittills har arbetsuppgifterna inkluderat mockning, fodring, uppvägning och packning av hö, insläpp av ridskolehästar m.m. Jag har känt mig väl mottagen hela tiden, personalen är jätteschysst.

De flesta av oss har även fått veta våra praktikplatser på Malta och jag är glad över att ha fått en plats hos en möbelrestaureringsfirma, det känns som ett omväxlande och kreativt jobb som jag tror kommer passa mig. Det är skönt att ha en plats bekräftad, så man kan förbereda sig lite mer mentalt på det stora äventyr som ligger framför oss. Att det bara är tre veckor kvar tills vi åker känns galet...

Jenny

An Eldritch Eccentric's Log

Week 3

Poem:

First Day

Soaked and Stirred

Second  Day

Watchman of Nowhere Beyond

Trains in Trance

Wait Eternity

Third Day

Stale and Same

Fourth Day

Slasher Scenery

Isolation Absolute

Sacrifice to the Squirrels

Grave Mounds Raised

Last Supper

Car Crypt

Cross my Heart and Hope to Cope

Fifth Day

Frozen to the Marrow

Alone In the Morning

Cleansing of the Site

Departure
...
...
...

Horror Movies United.

Average Friday.

Andra veckan nu som vi har varit tillsammans som en grupp och man märker att vi har börjat bli mer avslappnade med varandra, folk kan vara lite mer sig själva och har kul tillsammans. Vi har olika grupp övningar under veckan där vi försöker stärka banden och kännandet om varandra, även om inte alla medverkar så finns ändå en början på tillit för varandra. Gruppen känns bra än så länge och det har inte varit något direkt jättestort bekymmer eller konflikter än så vi får hoppas att det fortsätter så. Jag känner ju att Åsengården som vi ska spendera en natt tillsammans kommer bli intressant att se hur vi kommer agera förhållandevis mot varandra, Det är alltid lite svårt när många ska behöva anpassa sig till varandra men jag tror det kommer vi bli bra och roligt. 

Inför Åsengården

Nästa torsdag till fredag ska vi åka på äventyr till Åsengården, en scoutstuga utanför Vänga. Så vi har spenderat stora delar av denna veckan med att planera och förbereda. Gruppen har fått i uppdrag att fixa en tre-rätters middag, med ett tema från det Maltesiska-köket. Det kommer bli ett prov på vår gruppsammanhållning. Många aktiviteter är planerade så som kubb och marshmallow-grillning. Det blir vår första natt som grupp under samma tak, vi ser fram i mot detta fast vi är lite nervösa.

// Axel & Gabriel

An Eldritch Eccentric's Log

Week 2

"The Withering Walk"

"To walk the green mile..." used to be a dreadful experience in the pestilent pasts of punishments.

They obviously haven't threaded the "Withering Walk".

One would not commonly or conceptually conceive how a mere prodded path through feverish forest scenery might be a fearsome or horrifying thing through its entirety of two and a half kilometers. However, to tread the thorn's snaking steps for every chained day in a week's row boat turn all peasantry pleasure into punitive punishment. Mutilated mushrooms decorating the roads with their decapitated caps, ruthlessly torn asunder by the simplistic shoggoths of society. Hills and drops bulged and sunken in harrowing hindrances.

The horror of monotone menace and malevolent malignancy!

Mercy, save our soles!

In between, for the journey towards the unknown undertakings towards the forgotten lands down south, the persistent and precise preparations underwent. Documents described and delivered, the lectures of luscious lenience towards both favorable futures, the thematic escapades of days ahead, and sanctioned stress-saturation and understanding, it all undergoes without repetitive resistance.

One week withering, four flourishing more to follow,

Day of Frigg
Month of Virgo
Year of the Dog

End of log

Förberedande veckor på Fristad Folkhögskola

Innan vi beger oss till Malta kommer vi under sex veckor att förbereda oss. Därför befinner vi oss just nu på Frista Folkhögskola, en liten bit utanför Borås. Personligen uppskattar jag att komma utanför stan, bort från trafiken och stämningen där. Nackdelen är att att ta bussen varje dag, men den stannar precis utanför.

Mitt första intryck av platsen var positivt. Vi fick ett varmt välkomnande och en rundtur. Föreställ dig röda trähus i varierande storlekar. Lite som Bullerbyn, fast många fler. Här finns lektionssalar, matsal, gym, ett litet bibliotek och annat som hör kurserna till. Det finns också ett växthus med odlingar, som bl.a ger oss färska tomater till lunch.

Elever och lärare rör sig lugnt i området. Det är en trygg atmosfär.

Lisa

Praktik platser i Sverige

Nu har space programmet börjat och första veckan är redan över. Vi har blivit fullt laddade med information och snart så börjar pratiken för alla deltagare. Man har nu fått en praktikplats utdelad till sig som vi ska hålla på med i 2 dagar i veckan tills vi åker till Malta. Jag personligen tycker att det ska bli skitspännande att börja med praktiken. Höga förhoppningar har jag på praktiken då jag har fått en plats på Radio Puls Fm i Borås, vilket jag inte trodde skulle vara möjligt för Space att fixa. Men så fel jag hade. Så nu framöver får ni spätsa upp öronen och lyssna på Puls Fm, för där blir det åka av. Jag har inte träffat min handledare än så jag vet inte så mycket av vad jag kommer få göra än, men hoppas på att jag får göra något framträdande med micken i radio. Känner dock att nervositeten smyger upp på mig allt mer, när jag inser att jag snart ska få praktisera inom något jag vill jobba med inom framtiden. Är dock inte nervös inför att prata i micken men jag är mer nervös över att göra ett dåligt framträdande. Radiopratare som jobb är det mycket konkurrens inom så därav att man vill göra ett bra framträdande för att öka mina chanser och få en rivstart på min karriär inom radio. Detta är ju dock bara önske tänk men det är något jag strävar emot.

Nu har det vart mycket snack om mig och min praktikplats då jag har fått hybris av praktikplatsen. Men om jag inte hade jobbat inom det utan fått mig något mindre udda jobb så hade jag vart nöjd med det också. Mitt mål nu med Space och praktiken är att komma på banan igen och det tror jag resterande deltagare också tycker. Nu har jag inte så mycket mer att prata om men kommer mer inlägg med tiden, så det är bara att hålla utkik på bloggen.

Peace. Tobias.

Besök från tidigare deltagare

Kamilla och Benjamin som var i Malta 2016 på praktik, som sedan ledde till att dom började jobba där och bor kvar där än idag. De kom på besök för att berätta om deras erfarenheter från SPACE projektet och Malta. De var väldigt positiva kring projektet och förklarade vilken möjlighet det är för oss, men även vilken utmaning det kommer att bli. De pratade även om ön, kulturen och människorna. Det jobbar tydligen mycket svenskar på Malta, de flesta inom svenska spelbolag som har huvudkontor på Malta. Vi hade många frågor kring hur livet är där och skulle vara för oss. Tydligen ska vi förvänta oss kackerlackor (yikes), fulla bussar och kaotiska gator. Vädret lär ska vara fint iallafall, maten god och öarna väldigt vackra. Just nu jobbar dom båda som guider på olika historiska sajter. Vi tackar dom för vi fick bra information som fick oss att känna oss mer självsäkra inför resan. //Axel och Gabriel

Europass och personligt brev

En av de viktigaste förberedelserna rent praktiskt var att sammanställa ett Europass, alltså ett CV och personligt brev (på engelska) för att sedan kunna bli matchade med en passande praktikplats på Malta. Tidigare i veckan såg vi en tutorial-video för att få ett hum om vilket åtagande som låg framför oss och sedan delades vi upp i mindre grupper om 3-4 personer där vi hjälpe varandra med struktureringen och stavningskoll av våra Europass. En del av oss begärde feedback från de andra deltagarna medan andra jobbade mer enskilt. Det har varit ett välstrukturerat arbete och mig veterligen har alla färdigställt sina Europass nu. Det var förstås inte alla som var lika taggade på uppgiften; att skriva personliga brev och framhäva sina bra sidor kan ju vara nog så ångestframkallande, men för egen del var det bara den tekniska biten som kärvade (datortummen mitt i handen).

Än så länge vet ju ingen av oss var vi hamnar i fråga om praktikplats, men de flesta verkar i alla fall veta inom vilket område de helst vill praktisera och jag hoppas att alla får en plats inom något de verkligen vill prova på. Om det så är på förskola, akvarium eller bordell (jag skojar bara om det sistnämnda).

Jenny

Lära Känna

Det var nervöst att komma in på första dagen med alla främmande människor. Många nya ansikten av personer man aldrig mött innan. Samtidigt var man väldigt nyfiken på dom andra i gruppen och vilka vägar dem gått genom sitt liv. Man själv visste varför man var där men undrade förstås varför alla andra var där och hur dom tagit sig hit. Lyckligtvis lärde man känna varandra ganska snabbt och alla i gruppen var väldigt öppna med sig själva. Alla hade sitt egen ryggsäck och sina egna problem och anledningar till varför dom kommit hit. Man förstod varandra snabbt och att alla hade något gemensamt. Alla ville utvecklas på något sätt. De första dagarna fokuseras på att man skulle få lära känna alla andra via övningar. Te.x en övning då man skulle hitta saker gemensamt i en liten grupp, och något unikt med sig själv.

Efter första veckan tillsammans kan vi nu säga att vi ändå har lärt känna varandra ganska bra. Det känns inte som man är främlingar längre men att det fortfarande finns rum att lära känna varandra mer.

SPACE-examnen

Hallå där!

Nu är SPACE snart över. Ska jag vara ärlig så är det en lättnad. Det har varit en hektiskt och känslomässig period med många upp- och nedgångar.

Har lärt mig mycket om mig själv och blivit mer säker på mig själv.

Efter Malta har jag praktiserat på Svenska Kyrkan i Borås. Där har jag rensat ogräs på gravar och gångar, vattnat och klippt gräs. Jag har också praktiserat på Timmele blomsterverkstad.. Där jag praktiserat som florist.

Vi har haft gruppträffar en gång i veckan efter hemkomsten. Dessa dagar har vi gjort olika saker. Några av de saker som jag tyckte var bäst var studiebesöken på t.ex vuxenutbildningen, Fristad folkhögskola och så fick vi besök av Budget- och Skuldrådgivarna. Vi har också kollat på arbetsförmedlingens livesändningar och så har vi fått hjälp med att uppdatera våra CV och personliga brev.

Efter SPACE vill jag fortsätta jobba med kurser som för mig närmare arbetsmarknaden.

 Tack för mig // Susanne

Hejsvejs!!!

Nu är Space projektet snart över och sommaren är här.
Månaderna har känts långa men tiden har ändå gått fort såhär i efterhand, även om jag inte känner att Space har passat mig överhuvudtaget så har det ändå gett mig erfarenheter. Jag har lärt mig att sätta gränser, kommit ut och provat lite nya yrken och jag har för första gången i mitt liv flugit själv (då jag åkte hem tidigare ifrån Malta).

Det har varit kul att träffa nya människor och förhoppningsvis kommer vänskapen bestå, vi har trots allt gått igenom både blod, svett och tårar tillsammans, ORDAGRANT!! :P

Jag hoppas att alla Space deltagarna och ledarna har fått mycket erfarenheter som kan bidra till givande förändringar både inom livet, arbetslivet och framtida Space-projekt.

Nu är det dock extremt skönt att detta är över! Nu lägger jag denna perioden bakom mig och börjar på ett nytt kapitel i livet.

Lycka till Allihopa!!
Ha en underbart trevlig Midsommar!!

//Space´s Svarta Får

Efter Malta

Efter Malta har jag fortsatt min praktik på handlarn. Jag har fått ta större ansvar och fått lära mig några nya arbetsuppgifter. Det jag tycker är roligast av de nya sakerna jag fått lära mig är att scanna och bestämma plats åt paketen vi får av postnord för utdelning.

Vi har även under den här tiden fortsatt våra gruppträffar en gång i veckan, där har vi fått lyssna på lite olika webbseminarier och annat smått och gott. En dag åkte vi på studiebesök till fristad folkhögskola, det fick mig att ändra den uppfattning jag hade fått av att vara där tidigare så jag bestämde mig för att söka dit. Jag fick reda på förra veckan att jag blivit antagen.

//Martin

Nu är slutet nära

Efter man har börjat på projektet SPACE i januari har jag fått lärt mig att hantera med mina tidigare problem. Det man har fått arbeta med är att kunna vara aktiv, ta kontakt med nya människor, ha regelbunden rutin, erfara kunskaper om arbetslivet samt utföra praktik inom både Sverige och Malta.

Det utförande arbetet innan resan var för mig att våga ta egna initiativ, kunna ta del ut av en större process, och arbete enligt det som var planerat. Under tiden på Malta blev det lite utmanade att hålla sig lugn och stabil, men efter de första dagarna blev det bekvämt att undvika kyliga Sverige.
Under praktiken på Malta fick man ta del ut av uppgifter som jag kommer kunna utnyttja hemma i Sverige, och har nu en större ambition till att arbeta inför mitt framtida yrke, vilket är byggnadsingenjör. Nu när man har kommit hem inser jag att det var skönt att få vara mer självständig på Malta, då jag fortfarande bor med föräldrarna i Sverige.

Efter man har kommit hem började vi med ännu mer praktik för de som fortfarande vill gå kvar de två sista månaderna. Har med det börjat på Ishallen i Ulricehamn, som går galant och har nu blivit erbjuden att sommarjobba hos dem.

För sex månader sen skulle jag aldrig kunnat förväntat den utveckling som jag själv har genomgått.
Att få arbete på flera olika platser och lärt mig känna nytt folk har stärkt mig, vilket kommer öka mina chanser till en lyckad karriär. Efter sommaren blir det förhoppningsvis studerande vid högskola eller att direkt ansökande till olika arbetsplatser ifall man inte kommer in.

SPACE har hjälpt mig gå igenom denna utveckling, så vill tacka alla som har varit delaktiga med det här projektet.


Av Robin Planelid,
en nöjd deltagare.

Öppet hus i Fristad

Måndagen den 7 maj hade vi öppet hus i Högtidssalen på Fristad folkhögskola. Handläggare från bla Jobb Borås, Rams från Marks kommun och Viaduct från Vårgårda kommun men även nyfikna privatpersoner som var intresserade av projektet kom till vårat öppet hus.

Det hela inleddes med att projektledaren Malin höll en lite presentation om vad SPACE är och vilka målgrupper det riktar sig till. Malin avslöjade även att det kommer bli en ny resa till Malta och att projektet kommer starta i augusti.

Vi var 7 st SPACE deltagare som fick hålla en presentation tillsammans och berätta om Malta och våra erfarenheter om att bo och praktisera på Malta.

Det var nervöst att prata inför så många människor men samtidigt väldigt kul. Man fick verkligen tänka efter och reflektera över hur hela denna resa har varit och det blev ännu mer uppenbart för en själv att denna resa verkligen har påverkat ens liv på ett positivt sätt. När man är upp i saker och ting, så är det väldigt svårt att se helheten och få perspektiv men när man berättar för andra människor vad man varit med om och vad man har gjort, så blir det mer "verkligt" för en själv och man blir påmind om vad man faktiskt har varit med om.

Vi pratade även om våra personliga upplevelser om resan och på vilket sätt den har påverkat oss efter vi kommit hem. Vi har verkligen fått utmana oss själva på ett sätt som många av oss inte gjort tidigare. En del har blivit mycket mer självsäkra medans andra har fått en helt annan syn på livet. Många av oss har även kommit på vad vi vill göra med våra liv och vad vi vill jobba med. 

Efter presentationen bjöds det på morotskaka och kaffe medans vi allihop minglade. Besökarna fick även chansen att ställa frågor till SPACE deltagarna och prata med oss mer avskilt.

Högtidssalen i Fristad folkhögskola

Vår projektledare Malin

Maltas mörka sidor

Trafiken är ett problem på Malta. Eftersom det är så trångt och saknas regler mot alkohol intag vid bilkörning. De kör också på ett annorlunda och hetsigare sätt än i Sverige vilket gör det svårt för oss svenskar att anpassa oss. Räkna med att bussarna är ofta överfulla, kommer sällan i tid och stannar inte alltid vid hållplatserna. Detta innebär att man kan behöva planera sina resor och gå iväg i god tid. Dessutom behöver man ofta byta bussar några gånger för att komma till önskad destination. Det kan ofta vara svårt att gå i städerna pga smala trottoarer och har du tänkt att cykla får du nog tänka efter både en och två gånger pga trafiken. Det står också sopor på trottoarerna som gör dem ännu smalare än de redan är. Kanske därför det finns så mycket kackerlackor överallt.

Malteserna kan också upplevas som arga och hetsiga men det ligger nog lite i deras kultur. Malta kan för vissa uppfattas som ett mansdominerat land där det inte visas tillräckligt med respekt för kvinnorna. Ljudvolymen på Malta är hög pga trafiken och ombyggnationer.

Med så mycket sol kommer det alltid att finnas skuggor.

Borta bra men hemma bäst

Nu när man har kommit hem har man fått mala ner allt som har hänt under tiden på Malta.

Kändes väldigt udda att vara hemma, även efter en natt sömn i min mycket behagliga säng. 

Så, vad är mina tankar om Malta? 

Ett land som jag både trivs och lider i att vara i. Det är fascinerande hur det ser både antikt och modernt på en och samma gata där borta, dock finns det för många ämnesområden som skulle behövas förbättras. Deras sophämtnings system är jag missnöjd med, då de slänger ut soporna på gatorna och låter det vara tills deras sopbilar kommer och hämtar det. Skulle gärna se en förändring där borta, men kan anta att det inte är lätt om de fortfarande använder det med tanke på hur trångt de har det.

På tal om trångt, det är det minsann. Finns få platser som kan ge en tillräckligt med utrymme som man kan få lugn och ro för sig själv, men personligen har jag inga bekymmer med det, bara det är tyst där jag vistas. Det positiva med att allt är trångt är korta vägar till ens destination. Man kan enkelt gå eller cykla till exempelvis ens jobb om man inte bor och jobbar på vadera sida av ön. Det tråkiga är att det troligtvis är snabbare att ta cykeln än att åka buss på vissa tider på dygnet, så akta dig. Man kan enkelt hinna fram till ens slutposition med cykel innan bussen ens kommer till upphämtnings hållplatsen. Ja, bussarna i Malta är så odugliga i jämförelse med Sverige, att jag aldrig kommer klaga på våra bussar om de kommer 5 minuter sent.

Så, vad är positivt? Solen. De har många soltimmar där borta, enligt källor på nätet har de upp till 300 soldagar, och de kan jag säga att det stämmer då det knappt fanns moln på himlen. För mig har jag blivit lite less på solen, då jag jobbade 70 % utomhus. Blev väldigt glad när sista dagen för praktiken var fullt med moln på himlen, så när man kom hem till Sverige och såg att solen sken för fullt, blev man faktiskt en aning besviken. Börjar faktiskt uppskatta vintern för en gångs skull i mitt liv, men nog om det.

Har fler för- och nackdelar om Malta, men känner att det troligtvis är småsaker, som att man att det är alltid nära till en affär eller att man helst ska undvika att dricka kranvattnet. Något som dock är viktigt att säga är att det finns många otroligt fina platser att besöka, exempelvis denna bild på lower barracka garden i Valleta.

Kyrkan "Rotunda" som finns i Mosta (hej Linda!).

Eller hur det ser ut i centrala Valleta, som är huvudstaden i Malta.


Under denna resa har jag sett många häftiga platser, men det är nog bara jag som knappt har rest i hela mitt liv, så det här var i alla fall en bra start för mig att resa utomlands.

Nu kommer det sista men också det bästa, praktiken.
Jag, Robin, har praktiserat på företaget "Creative Projects" som befinner sig i Mosta. Min mentor som tog hand om mig under praktiken heter Stephen, som är skaparen av materialet som de säljer och bygger med i deras företag. Han är en man som jag gillar att prata med, både för att kunna vara bekväm på jobbet och kunna lära mig saker kring arbetslivet. Han är en mycket lugn person, var aldrig arg på mig om jag gjorde något fel (han skrattade för det mesta åt det), och förklarade gärna flera gånger om hur man ska göra de olika uppgifterna. Han kunde vara seriös vid flera tillfällen, men det visar bara hur professionell han är när det kommer till arbetet.

Företaget Creative Projects har två byggnader som man arbetar i, den första som är deras affär där de säljer material och möter kunder inför in planering av bygg i deras hus. Den andra är deras verkstad, där skapande, lagring, och för det mesta var jag ska befinna mig varje dag på morgonen. Vi är sällan och arbetar på de här två platserna, utan vi åker runt Malta och sätter upp isolerings skivor i kundernas bostäder. Jag jobbade måndag till fredag, 07:15 till 15:00, ibland mer för att hjälpa mina medarbetare bli klar fortare med arbetet.

Arbetsuppgifter som jag fick av Stephen bestod av:

• Bära beståndsdelar av byggandet till bostaden.
• Mäta bostadens rum och de material vi kommer använda oss av.
• Sätta upp plastisolering.
• Sätta upp isoleringsskivor (beroende på vilket typ det är).
• Använda olika verktyg för att kunna få de isoleringsbrädor att passa in på väggen, som att skära den till rätt storlek.
• Borra och slå in speciella spikar i skivan så den sitter fast på väggen. 
• Sätta upp gips på skivan (engelska ordet "plastering").
• Slipar gipset tills det blir lent.
• Måla väggen (har bara gjort det med vit färg).
• Fylla hörnen i väggen/taket med silikon eller likande.
• Tvättning av verktyg och städning av bostad.
• Packa och transportera material tillbaka till verkstaden.

Finns fler saker jag gjorde, men de är inte lika betydelsefulla i arbetet som det ovanför.

Under arbetets gång försökte jag prestera så bäst jag kunde, men i och med att jag inte har några kunskaper inom det här området var jag långsammare än vad jag ville vara. Det var en lärorik upplevelse för mig att kunna praktisera på Creative Projects, även om jag avskyr att måla.
Blir mer intresserad av att studera inom bygg, men har fortfarande ingen aning inom vilket yrke.

Så, hur var det här det att praktisera utomlands? Det var toppen, med tanke på att jag knappt har arbetat i mitt liv, eller att jag inte har varit utomlands förr. Jag var nära på att undvika att söka in på denna resa, men fick modet att ansöka efter man funderade vad jag själv behöver ändra på i mitt liv. Med tanke på det vill jag tacka gruppledaren Malin som kom och berättade om projektet, alla som var med i det, och den 6 månader yngre Robin P som fann modet att göra en ändring.

Hoppas att det var tillräckligt för er att få en överblick hur det gick för mig, och vill säga att jag rekommenderar att arbeta utomlands, det får en att utvecklas som människa. Sen kan man ta fina bilder att ta med sig hem (denna bild var tagen i tysta staden, "Mdina")

Det var allt från mig,
Tack och Hej,
av Robin Planelid.

Hej och hejdå

Tiden på Malta är slut och jag känner mig... ??? Deppig, besviken, glad, tacksam, och massa andra känslor. Lite vemodigt men allt har ett slut.

Under min tid på Malta så praktiserade jag på två ställen: På ett kontor där jag skrev kreativt, och på ett hundhem. Väldigt olika upplevelser. Tyvärr så trivdes jag inte så bra på kontoret så efter två veckor så började jag på hundhemmet istället där jag trivdes mycket bättre.

Malta som land är litet, stökigare men mer uppsluppet än Sverige (klyscha jag vet), trafiken är galen, och vädret är bättre än Sveriges väder trots att vi råkade pricka in de blåsigaste månaderna (mars&april).

Överlag så har det varit en omtumlande men bra upplevelse. Jag kommer sakna Malta och det känns tråkigt att åka hem, men samtidigt så längtar jag efter något stabilt som fast jobb eller utbildning.

Hejdå Malta jag kommer sakna dig!

Mitt perspektiv på resan

Jag tänkte passa på att skriva om vad som hänt mig här samt dela med mig av mina tankar kring detta.

Det första jag vill nämna är hur annorlunda kulturen är här jämfört med hemma i Sverige, där vi inte pratar med främlingar i onödan och är väldigt punktliga. Om en buss kommer 5 minuter sent så knyter vi näven i fickan så hårt att det nästan syns. På den här lilla ön är alla dock väldigt högljudda och om du är tyst så är du ganska konstig och det är antagligen något fel på dig. Det är vanligt att skrika och skälla på någon om du känner dig lite irriterad, men med en "ta det som det kommer" attityd som de flesta här har anammat så går ilskan och irritationen över snabbt.

Maten här är inget att hurra för, deras mat är i bästa fall en billig kopia av vad vi äter hemma (både bildligt och bokstavligt talat) och i värsta fall oätlig. Malteser vill gärna ha majonäs på ALLT men jag måste erkänna att jag själv börjat utveckla en underlig fanatisk syn på majonäsens betydelse under min vistelse här.

Det är fullpackat med människor på Malta och nånting som förvånar mig är att när man går runt i Sliema och Valletta så ser man mycket mer turister än malteser. De första dagarna jag var ute på promenader så spanade jag efter malteser utan framgång.

Traffiken är fullständigt galen och efter mina snart 5 veckor här så är tanken på en välplanerad infrastruktur nånting som ofta besöker mina våta drömmar.

Jag har haft nöjet och lidandet att praktisera på ett ställe som heter Fort Rinella, det är ett fort som är delvis museum och delvis platform för att återskapa hur de maltesiska soldaterna levde och tränade under brittiskt styre i slutet av 1800-talet. Ofta kallat Reenactment. Jag har där fått lära mig hur man öppnar och stänger stora portar och hur man förbereder patroner med krut, hur man går med hästar, hur man marscherar korrekt, hur man hanterar gevär, hur man hanterar svärd och lansar och bayonetter samt hur man rengör alla dessa inklusive min egen uniform och skor vilket jag gör varje morgon. Mina arbetsuppgifter på morgonen involverar att få gäster att känna sig välkommnade och visa dem runt, att städa och fixa och bära fram alla bänkar och hissa flaggor och flytta stora skåp med vapen samt se till att alla lampor är tända över hela fortet så fort gäster är närvarande och se till att datorer med bildspel och presentationer är påslagna och i rullning när gäster kommer, även att förbereda en tv med en halvtrasig dvdspelare där man måste använda en kniv för att starta den. På eftermiddagen får jag använda mig av det jag lärt mig och skådespela soldat i olika visningar som involverar att visa hur soldater kommunicerade med flaggor, hur man hanterar bayonetter, hur man skjuter gevär och hur man skjuter kanoner samt hur man skriker lungorna av sig.

Här är ett klipp från när vi visar hur soldaterna tränade, jag är i mitten

https://www.dropbox.com/s/zb11gg7j6hkabom/20180414_142032.mp4?dl=0

Det har varit väldigt intensiva men nyttiga veckor för mig och jag är väldigt glad att jag fick möjligheten att följa med
//Martin

Näst sista veckan

Hallå där!

Nu är vi inne på näst sista vecka av ”Den Stora Äventyret” och det är helt SJUKT, att vi åker om 1 vecka och 2 dagar. Alltså 9 dagar. WOW. Asså det känns som vi kom hit för typ 2 veckor sen, men samtidigt känns det som om vi har varit här i månader.
Det stora som har hänt mig sen senast är nog att jag har byt lägenhet, för att kunna sova ut ordentligt den sista veckan.
Tänkte berätta lite om vad jag har gjort på jobbet/praktiken.
Framför allt har jag gjort fler buketter, som vanligt.
Men jag ska vara ärlig nu, har aldrig varit så nervös över att göra en blomsterarrangemang, som jag var i lördags. Gjorde nämligen 5 st blomsterarrangemang till presidenten. Men dom blev bra.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Det blir en jobbdag imorgon med.

Godkväll

Susanne

Tredje veckan

Hallå där!

Det har gått cirka 3 veckor sen vi kom hit till Malta. Dom här första veckorna har varit väldigt bra och intressanta från min perspektiv. Kom precis på att vi är halvvägs i detta ”äventyret”. Helt sjukt att vi har varit här halva tiden nu. Hoppas många (iallafall några) får någon form av anställning på deras praktikplatser. Känns lite som att det är lite som är tanken med detta. Självklart finns det flera anledningar också.

Nu om min praktik på Flowerland. Jag trivs hur bra som helst. Nästan bättre än vad man egentligen hade trott, även om jag inte hade några större förväntningar än att det ska borde bli bra (som det nu blev). 

Har fått göra några saker som till exempel rosetter, buketter och blomsterarrangemang till begravningar (tror att det var begravning). Får berätta mer om det i annat inlägg.

Nu blir det film och snacks för mig, medan dom andra i lägenheten spelar spel.

Ha en trevlig kväll

// Susanne

Yoyo

Tja Jonatan här har aldrig bloggat i hela mitt liv men första gången räknas inte hehe.

Jag praktiserar på en fin restaurang vid namn Cargo vid kusten av Birgu i Malta och jag är en servitör där. Personalen är nog 10x bättre än hela Sverige.

Har lärt mig att göra Cappuccino vilket var väldigt lätt fast ändå inte..

Inte så taggad för söndag för då är det påskafton vilket innebär att de kommer bli stressigt som inte är min starka sida men men de va allt från Ciaoo


Jonte

Ett blogginlägg utan vettig rubrik

Tycker inte alls om att blogga egentligen men får väl ta och göra det ändå.

Har inte heller kunnat bestämma mig för vad jag ska skriva om så det får helt enkelt bli gott och blandat med mer bilder än text.

Tisdag 13/03/2018

Denna dagen skulle jag ha mitt första möte på min praktikplats men det blev dessvärre inställt och jag blev mega rastlös, bestämde mig för att promenera hem ifrån Valetta tillbaka till Sliema vilket var riktigt härligt, har kollat in en liten park vi åkt förbi på morgonen och bestämde mig för att gå dit på liten upptäcktsfärd, totally worth it!

Slippa gå på dammig asfalt nära bilvägarna och istället få gå små stigar i ett grönare område var inte helt fel. Även om jag nu gick igenom "parken" på säkert 10 minuter, såg lite "hemligare" stigar jag ska gå och upptäcka någon annan dag däremot! 

 

  

Söndag 18/03/2018

Frågade Sara om hon ville följa med mig till min praktikplats då vi fick höra att vi skulle vara på samma område, men oj oj oj så fel det blev för så var det inte alls! Men vi fick oss ett litet äventyr och vi åkte till Marsaxlokk där min praktikplats låg, varje söndag har dom marknad vid hamnen som vi upptäckte när vi kom dit. Synd bara att vi knappt hade några pengar med oss för vi båda hade nog kunnat tänka oss köpa lite saker där.

Jätte fräscha grönsaker & frukter, mycket billigare än affären hemma i Sliema så jag kommer åka dit och inhandla grönsaker & frukt framöver. Fanns så mycket mer än frukt & grönt såklart! Allt från prylar, smycken, väskor, kläder, skor, mat, fisk, bakelser & hemmagjorda sylter.

OCH SIST MEN INTE MINST... MIN ARBETSPLATS!!

Kommer jobba för NTM (Nature Trust Malta) och hjälpa till med att ta hand om sköldpaddor som råkat ut för olyckor i havet, har även blivit erbjuden att få vara med i ett naturreservat där jag ska lära barn om hur man kan ta hand om miljön bättre då min chef tycker att min engelska var väldigt bra, kändes roligt att få höra verkligen.

Tacos hej leverpastej

Dag 10: En regnig Public Holiday på Malta!

Denna vecka står lägenhet 4 (Martin, Robin.E, Malin och Sophia) för bloggandet.

Idag är det public holiday för vissa av oss i gruppen medans andra börjar sina praktiker redan idag.
Första veckan har bara sprungit iväg och vi har som högst haft 21°c varmt. Idag är det dock kallt och vi har fått uppleva regn för första gången. För oss som bor i Borås, så är ju detta inget nytt men det är tråkigt att det kom idag på våran sista lediga dag innan allvaret börjar på riktigt.

När det är så tråkigt väder ute, så har man ingen större lust att hitta på något. Så idag tänker jag gå och veckohandla på supermarket, göra matlådor och förbereda mig inför praktiken imorgon.

Jag börjar bli lite nervös inför min praktik men jag har ändå en väldigt positiv känsla av praktiken. I onsdags fick jag träffa min handledare och han var väldigt rolig och trevlig, så jag tror att det kommer gå bra även om jag aldrig har haft liknade arbetsuppgifter tidigare.

Jag ska vara på ett hotell som ligger här i Sliema och få lära mig om alla de administrativa uppgifterna på hotellet. Jag kommer få ha på mig fin byxor/kjol, strumpbyxor, skjorta, kavaj och fin skor, vilket är ganska nytt för mig och något jag sällan använder annars. Jag vet inte hur bekväm jag kommer vara i kläderna men jag tycker att det ska bli spännande och jag är ganska säker på att jag kommer vänja mig vid det. Vem vet, kanske är det något som jag kommer börja använda hemma sen.

Ha en fortsatt trevlig måndag!

// Sophia

Foto: Sophia Olsson

Min praktik

Hej!

Tänkte berätta om min praktik här i Sverige. Jag praktisera på Buketten i Borås. I början var det väldigt nervös över vad dom skulle tycka om mig, eftersom mina andra praktikplatser från gymnasiet hade inte gått så bra, om man ska tro skolpsygologen, kuratorn och skolsköterskan på min gymnasiet. Men men, jag tycker att det har gått bra och jag trivdes där. Jag fick göra många olika saker, som till exempel tulpanbuketter, varohandering, islyktor m.m.

I Malta ska jag även där praktisera i en blomsterbutik, som heter Flowerland. Är lite nervös för vad dom ska tycka om mig och för språket, eftersom jag inte är så van med att prata engelska i vardagen.
Men det ska bli spännade och utmanande, för min hälsa och andra saker.

//Susanne

Sista veckan i kalla Sverige!

-Nu är det sista veckan i detta kalla land. Vi drar på fredag tidigt på morgonen till Malta och anländer klockan 12.00. Den stora temperatur ökningen från Sverige till Malta blir perfekt för oss.

Robin vad tycker du om detta? 

-Kommer inte sakna Sveriges väder kan jag säga, men kommer sakna min familj lite grann.

Antar att det är samma för dig?

-Ja det är la skönt och skippa vintern men kommer sakna familj och vänner som fan men värmen lockar som fan. Förutom det finns det inget jag oroar mig för, hur är det för dig Anna?

Vad är du orolig för på Malta, Anna?

-Jag är lite nervös för hur det kommer bli att bo ihop med 3 andra Space deltagare, hur det kommer bli med matlagning och egen tid. Men jag är jätte nöjd över vilka rumskompisar jag har, och vilken go kemi vi har skapat i hela gruppen så jag tror att det kommer gå bra.

-Men vad ska vi göra den första veckan där? Vet att vi ska göra kulturella aktiviteter de första dagarna, men vad kommer vi göra efter?

  

-Den första veckan ska vi gå på Easy school och ha ett engelska test och lektioner, men vad vi kommer göra på fritiden är upp för idéer. 

                                                              Nu ska vi dra! hejdå!

  Mvh Robin P, Jonte och Anna 

Tankar inför resan och praktiken i Sverige

Jag har ingen aning om hur jag ska förbereda mig psykiskt inför resan. Det är bara fyra dagar kvar tills vi åker och jag ogillar att inte veta exakt vad som väntar, vilket är en känsla jag tror de flesta kan relatera till. Just nu försöker jag att inte ha några förväntningar inför hur Malta eller min praktik på Malta kommer vara. Det känns bäst så. Ändå så är jag inte så nervös som jag borde vara? Det kommer kanske senare. 

Min praktik i Sverige har varit strålande. Jag har praktiserat på VillGotts Hunddagis där jag trivts jättebra. Praktikdagarna har bestått av hundpromenader, städning, och gos med hundarna. Under tiden jag varit där så har de varit valpar på hunddagiset vilket självklart är extra kul.

Troligtvis så kommer jag praktisera där även efter Malta.

/Sara

Sista veckan

Nu är det inte många dagar kvar tills vi åker till Malta och resfebern börjar smyga sig på för vissa men andra är bara taggade och vill helst åka nu.

I fredags fick jag (Sophia) reda på vad jag ska ha för arbetskläder på hotellet som jag ska praktisera på, så hela min helg har bestått av att leta efter kjolar, strumpbyxor, skjortor och kavaj. Vilket inte är det lättaste då jag är väldigt lång. Idag ska hela gruppen gå till Knalleland och införskaffa det sista arbetskläderna vi behöver. Det jag behöver är svarta skor och sedan är jag klart.

Jag (Martin) får alla mina kläder av min arbetsplats så jag tar den här sista tiden till att ladda min energi inför resan! Jag är väldigt taggad på att åka och kan knappt vänta tills jag får gå upp klockan halv två på fredagsnatten!

//Martin och Sophia