Tack och på återseende

Vid första anblick kan det verka som att vi är tillbaka där vi började, så här i slutet av projektet. Men mycket har hänt och mycket kommer att hända oss, men på var sitt håll efter att det här äventyret nått sitt slut. Flera deltagare kommer fortsätta sina praktiker när de skrivs ur SPACE, någon har fått jobb, någon ska plugga. 
För egen del lutar det åt det sistnämnda, och jag har därför sökt mig till Studiesteget i Borås, för att på så sätt börja närma mig de tankar om studier som i nuläget inte är helt konkreta, utan ligger och skvalpar i framtiden, lite vagt. 

Det är mycket jag tar med mig från den här hösten, inte minst nya bekantskaper och erfarenheter långt bortom vad jag kunde föreställt mig för ett år sedan. SPACE har varit en språngbräda, om än (för egen del) en språngbräda ut i ovisshet, för projektet har fått mig att visualisera nya möjligheter. Jag har landat i en acceptans över att allt inte är glasklart, vissa dörrar behöver du montera innan de kan öppna sig. För egen del har jag bara börjat måtta upp dörrhålen än så länge, men det är i alla fall ett steg framåt. Vackert så.

Jenny