Au revoir
Tja nu har det varit ett tag sedan ni hörde från mig. Men jag har haft fullt upp både med mitt jobb jag fått och med lite inre tvister inom mig.
Det börjar dock bli dags snart för mig att åka mot nya äventyr direkt efter att jag har varit med om ett med det här projektet space. Denna gång så drar jag helt ensam och det är jag riktigt nervös över, men jag tror det kommer gå bra i slutändan för mig ändå. Men det känns lite segt att jag inte har någon grupp att vara med eller söka stöd hos men jag hittar förhoppningsvis nya personer nere i Malta som jag trivs med.
Det jag är mest rädd för nu när jag drar är hur jag ska klara första månaden med pengar framförallt men förhoppningsvis får jag hjälp ifrån eures-jobb.
Min känsla nu inför denna resa jag ska göra är helt extrem inombords för som jag sa förut jag har redan varit på ett stort äventyr med space. Så det känns knappt som jag hunnit ladda batterierna inför nästa. Men jag tar varje dag som den kommer och försöker ta allt med klackspark som jag har gjort innan. Det är dock inte lika lätt för mig att göra det nu och jag kan inte sätta ord på varför, men jag antar att det bara är något positivt.
Resan och äventyret jag har vart med om med space är jag otroligt tacksam för. Äventyret har gett mig en stor nytändning i både vad jag vill göra och hur mitt tankesätt har blivit. För under resans gång har jag bevisat att jag kan klara det och klara det bra. Detta ville jag i början ha som bevis för andra för att visa dom hur fel dom hade om mig. Det blev inte riktigt så utan istället blev det jag bevisa för mig själv att jag kunde klara detta (som jag redan visste innerst inne) och det blev en boost på mitt självförtroende som är otroligt stort for the time being.
Min upplevelse när jag kom hem ifrån Malta var först en otrolig lättnad, men ju mer jag har varit hemma så har jag märkt att jag föll tillbaka till samma gamla äckliga mönster. När jag väl insåg detta så började jag må sämre igen och ganska fort också. Men det var denna händelse som knuffa mig över kanten och fick mig inse att det är nog och det är dags att lämna boet.
Så nu ska mina sida av historien skrivas och there is no going back. Ciao bella alla läsare så kanske vi ses i Malta. https://www.youtube.com/watch?v=-Ajrz3JPig0
Det börjar dock bli dags snart för mig att åka mot nya äventyr direkt efter att jag har varit med om ett med det här projektet space. Denna gång så drar jag helt ensam och det är jag riktigt nervös över, men jag tror det kommer gå bra i slutändan för mig ändå. Men det känns lite segt att jag inte har någon grupp att vara med eller söka stöd hos men jag hittar förhoppningsvis nya personer nere i Malta som jag trivs med.
Det jag är mest rädd för nu när jag drar är hur jag ska klara första månaden med pengar framförallt men förhoppningsvis får jag hjälp ifrån eures-jobb.
Min känsla nu inför denna resa jag ska göra är helt extrem inombords för som jag sa förut jag har redan varit på ett stort äventyr med space. Så det känns knappt som jag hunnit ladda batterierna inför nästa. Men jag tar varje dag som den kommer och försöker ta allt med klackspark som jag har gjort innan. Det är dock inte lika lätt för mig att göra det nu och jag kan inte sätta ord på varför, men jag antar att det bara är något positivt.
Resan och äventyret jag har vart med om med space är jag otroligt tacksam för. Äventyret har gett mig en stor nytändning i både vad jag vill göra och hur mitt tankesätt har blivit. För under resans gång har jag bevisat att jag kan klara det och klara det bra. Detta ville jag i början ha som bevis för andra för att visa dom hur fel dom hade om mig. Det blev inte riktigt så utan istället blev det jag bevisa för mig själv att jag kunde klara detta (som jag redan visste innerst inne) och det blev en boost på mitt självförtroende som är otroligt stort for the time being.
Min upplevelse när jag kom hem ifrån Malta var först en otrolig lättnad, men ju mer jag har varit hemma så har jag märkt att jag föll tillbaka till samma gamla äckliga mönster. När jag väl insåg detta så började jag må sämre igen och ganska fort också. Men det var denna händelse som knuffa mig över kanten och fick mig inse att det är nog och det är dags att lämna boet.
Så nu ska mina sida av historien skrivas och there is no going back. Ciao bella alla läsare så kanske vi ses i Malta. https://www.youtube.com/watch?v=-Ajrz3JPig0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar