Maltas mörka sidor

Trafiken är ett problem på Malta. Eftersom det är så trångt och saknas regler mot alkohol intag vid bilkörning. De kör också på ett annorlunda och hetsigare sätt än i Sverige vilket gör det svårt för oss svenskar att anpassa oss. Räkna med att bussarna är ofta överfulla, kommer sällan i tid och stannar inte alltid vid hållplatserna. Detta innebär att man kan behöva planera sina resor och gå iväg i god tid. Dessutom behöver man ofta byta bussar några gånger för att komma till önskad destination. Det kan ofta vara svårt att gå i städerna pga smala trottoarer och har du tänkt att cykla får du nog tänka efter både en och två gånger pga trafiken. Det står också sopor på trottoarerna som gör dem ännu smalare än de redan är. Kanske därför det finns så mycket kackerlackor överallt.

Malteserna kan också upplevas som arga och hetsiga men det ligger nog lite i deras kultur. Malta kan för vissa uppfattas som ett mansdominerat land där det inte visas tillräckligt med respekt för kvinnorna. Ljudvolymen på Malta är hög pga trafiken och ombyggnationer.

Med så mycket sol kommer det alltid att finnas skuggor.

Borta bra men hemma bäst

Nu när man har kommit hem har man fått mala ner allt som har hänt under tiden på Malta.

Kändes väldigt udda att vara hemma, även efter en natt sömn i min mycket behagliga säng. 

Så, vad är mina tankar om Malta? 

Ett land som jag både trivs och lider i att vara i. Det är fascinerande hur det ser både antikt och modernt på en och samma gata där borta, dock finns det för många ämnesområden som skulle behövas förbättras. Deras sophämtnings system är jag missnöjd med, då de slänger ut soporna på gatorna och låter det vara tills deras sopbilar kommer och hämtar det. Skulle gärna se en förändring där borta, men kan anta att det inte är lätt om de fortfarande använder det med tanke på hur trångt de har det.

På tal om trångt, det är det minsann. Finns få platser som kan ge en tillräckligt med utrymme som man kan få lugn och ro för sig själv, men personligen har jag inga bekymmer med det, bara det är tyst där jag vistas. Det positiva med att allt är trångt är korta vägar till ens destination. Man kan enkelt gå eller cykla till exempelvis ens jobb om man inte bor och jobbar på vadera sida av ön. Det tråkiga är att det troligtvis är snabbare att ta cykeln än att åka buss på vissa tider på dygnet, så akta dig. Man kan enkelt hinna fram till ens slutposition med cykel innan bussen ens kommer till upphämtnings hållplatsen. Ja, bussarna i Malta är så odugliga i jämförelse med Sverige, att jag aldrig kommer klaga på våra bussar om de kommer 5 minuter sent.

Så, vad är positivt? Solen. De har många soltimmar där borta, enligt källor på nätet har de upp till 300 soldagar, och de kan jag säga att det stämmer då det knappt fanns moln på himlen. För mig har jag blivit lite less på solen, då jag jobbade 70 % utomhus. Blev väldigt glad när sista dagen för praktiken var fullt med moln på himlen, så när man kom hem till Sverige och såg att solen sken för fullt, blev man faktiskt en aning besviken. Börjar faktiskt uppskatta vintern för en gångs skull i mitt liv, men nog om det.

Har fler för- och nackdelar om Malta, men känner att det troligtvis är småsaker, som att man att det är alltid nära till en affär eller att man helst ska undvika att dricka kranvattnet. Något som dock är viktigt att säga är att det finns många otroligt fina platser att besöka, exempelvis denna bild på lower barracka garden i Valleta.

Kyrkan "Rotunda" som finns i Mosta (hej Linda!).

Eller hur det ser ut i centrala Valleta, som är huvudstaden i Malta.


Under denna resa har jag sett många häftiga platser, men det är nog bara jag som knappt har rest i hela mitt liv, så det här var i alla fall en bra start för mig att resa utomlands.

Nu kommer det sista men också det bästa, praktiken.
Jag, Robin, har praktiserat på företaget "Creative Projects" som befinner sig i Mosta. Min mentor som tog hand om mig under praktiken heter Stephen, som är skaparen av materialet som de säljer och bygger med i deras företag. Han är en man som jag gillar att prata med, både för att kunna vara bekväm på jobbet och kunna lära mig saker kring arbetslivet. Han är en mycket lugn person, var aldrig arg på mig om jag gjorde något fel (han skrattade för det mesta åt det), och förklarade gärna flera gånger om hur man ska göra de olika uppgifterna. Han kunde vara seriös vid flera tillfällen, men det visar bara hur professionell han är när det kommer till arbetet.

Företaget Creative Projects har två byggnader som man arbetar i, den första som är deras affär där de säljer material och möter kunder inför in planering av bygg i deras hus. Den andra är deras verkstad, där skapande, lagring, och för det mesta var jag ska befinna mig varje dag på morgonen. Vi är sällan och arbetar på de här två platserna, utan vi åker runt Malta och sätter upp isolerings skivor i kundernas bostäder. Jag jobbade måndag till fredag, 07:15 till 15:00, ibland mer för att hjälpa mina medarbetare bli klar fortare med arbetet.

Arbetsuppgifter som jag fick av Stephen bestod av:

• Bära beståndsdelar av byggandet till bostaden.
• Mäta bostadens rum och de material vi kommer använda oss av.
• Sätta upp plastisolering.
• Sätta upp isoleringsskivor (beroende på vilket typ det är).
• Använda olika verktyg för att kunna få de isoleringsbrädor att passa in på väggen, som att skära den till rätt storlek.
• Borra och slå in speciella spikar i skivan så den sitter fast på väggen. 
• Sätta upp gips på skivan (engelska ordet "plastering").
• Slipar gipset tills det blir lent.
• Måla väggen (har bara gjort det med vit färg).
• Fylla hörnen i väggen/taket med silikon eller likande.
• Tvättning av verktyg och städning av bostad.
• Packa och transportera material tillbaka till verkstaden.

Finns fler saker jag gjorde, men de är inte lika betydelsefulla i arbetet som det ovanför.

Under arbetets gång försökte jag prestera så bäst jag kunde, men i och med att jag inte har några kunskaper inom det här området var jag långsammare än vad jag ville vara. Det var en lärorik upplevelse för mig att kunna praktisera på Creative Projects, även om jag avskyr att måla.
Blir mer intresserad av att studera inom bygg, men har fortfarande ingen aning inom vilket yrke.

Så, hur var det här det att praktisera utomlands? Det var toppen, med tanke på att jag knappt har arbetat i mitt liv, eller att jag inte har varit utomlands förr. Jag var nära på att undvika att söka in på denna resa, men fick modet att ansöka efter man funderade vad jag själv behöver ändra på i mitt liv. Med tanke på det vill jag tacka gruppledaren Malin som kom och berättade om projektet, alla som var med i det, och den 6 månader yngre Robin P som fann modet att göra en ändring.

Hoppas att det var tillräckligt för er att få en överblick hur det gick för mig, och vill säga att jag rekommenderar att arbeta utomlands, det får en att utvecklas som människa. Sen kan man ta fina bilder att ta med sig hem (denna bild var tagen i tysta staden, "Mdina")

Det var allt från mig,
Tack och Hej,
av Robin Planelid.

Hej och hejdå

Tiden på Malta är slut och jag känner mig... ??? Deppig, besviken, glad, tacksam, och massa andra känslor. Lite vemodigt men allt har ett slut.

Under min tid på Malta så praktiserade jag på två ställen: På ett kontor där jag skrev kreativt, och på ett hundhem. Väldigt olika upplevelser. Tyvärr så trivdes jag inte så bra på kontoret så efter två veckor så började jag på hundhemmet istället där jag trivdes mycket bättre.

Malta som land är litet, stökigare men mer uppsluppet än Sverige (klyscha jag vet), trafiken är galen, och vädret är bättre än Sveriges väder trots att vi råkade pricka in de blåsigaste månaderna (mars&april).

Överlag så har det varit en omtumlande men bra upplevelse. Jag kommer sakna Malta och det känns tråkigt att åka hem, men samtidigt så längtar jag efter något stabilt som fast jobb eller utbildning.

Hejdå Malta jag kommer sakna dig!

Mitt perspektiv på resan

Jag tänkte passa på att skriva om vad som hänt mig här samt dela med mig av mina tankar kring detta.

Det första jag vill nämna är hur annorlunda kulturen är här jämfört med hemma i Sverige, där vi inte pratar med främlingar i onödan och är väldigt punktliga. Om en buss kommer 5 minuter sent så knyter vi näven i fickan så hårt att det nästan syns. På den här lilla ön är alla dock väldigt högljudda och om du är tyst så är du ganska konstig och det är antagligen något fel på dig. Det är vanligt att skrika och skälla på någon om du känner dig lite irriterad, men med en "ta det som det kommer" attityd som de flesta här har anammat så går ilskan och irritationen över snabbt.

Maten här är inget att hurra för, deras mat är i bästa fall en billig kopia av vad vi äter hemma (både bildligt och bokstavligt talat) och i värsta fall oätlig. Malteser vill gärna ha majonäs på ALLT men jag måste erkänna att jag själv börjat utveckla en underlig fanatisk syn på majonäsens betydelse under min vistelse här.

Det är fullpackat med människor på Malta och nånting som förvånar mig är att när man går runt i Sliema och Valletta så ser man mycket mer turister än malteser. De första dagarna jag var ute på promenader så spanade jag efter malteser utan framgång.

Traffiken är fullständigt galen och efter mina snart 5 veckor här så är tanken på en välplanerad infrastruktur nånting som ofta besöker mina våta drömmar.

Jag har haft nöjet och lidandet att praktisera på ett ställe som heter Fort Rinella, det är ett fort som är delvis museum och delvis platform för att återskapa hur de maltesiska soldaterna levde och tränade under brittiskt styre i slutet av 1800-talet. Ofta kallat Reenactment. Jag har där fått lära mig hur man öppnar och stänger stora portar och hur man förbereder patroner med krut, hur man går med hästar, hur man marscherar korrekt, hur man hanterar gevär, hur man hanterar svärd och lansar och bayonetter samt hur man rengör alla dessa inklusive min egen uniform och skor vilket jag gör varje morgon. Mina arbetsuppgifter på morgonen involverar att få gäster att känna sig välkommnade och visa dem runt, att städa och fixa och bära fram alla bänkar och hissa flaggor och flytta stora skåp med vapen samt se till att alla lampor är tända över hela fortet så fort gäster är närvarande och se till att datorer med bildspel och presentationer är påslagna och i rullning när gäster kommer, även att förbereda en tv med en halvtrasig dvdspelare där man måste använda en kniv för att starta den. På eftermiddagen får jag använda mig av det jag lärt mig och skådespela soldat i olika visningar som involverar att visa hur soldater kommunicerade med flaggor, hur man hanterar bayonetter, hur man skjuter gevär och hur man skjuter kanoner samt hur man skriker lungorna av sig.

Här är ett klipp från när vi visar hur soldaterna tränade, jag är i mitten

https://www.dropbox.com/s/zb11gg7j6hkabom/20180414_142032.mp4?dl=0

Det har varit väldigt intensiva men nyttiga veckor för mig och jag är väldigt glad att jag fick möjligheten att följa med
//Martin

Näst sista veckan

Hallå där!

Nu är vi inne på näst sista vecka av ”Den Stora Äventyret” och det är helt SJUKT, att vi åker om 1 vecka och 2 dagar. Alltså 9 dagar. WOW. Asså det känns som vi kom hit för typ 2 veckor sen, men samtidigt känns det som om vi har varit här i månader.
Det stora som har hänt mig sen senast är nog att jag har byt lägenhet, för att kunna sova ut ordentligt den sista veckan.
Tänkte berätta lite om vad jag har gjort på jobbet/praktiken.
Framför allt har jag gjort fler buketter, som vanligt.
Men jag ska vara ärlig nu, har aldrig varit så nervös över att göra en blomsterarrangemang, som jag var i lördags. Gjorde nämligen 5 st blomsterarrangemang till presidenten. Men dom blev bra.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Det blir en jobbdag imorgon med.

Godkväll

Susanne