Au revoir

Tja nu har det varit ett tag sedan ni hörde från mig. Men jag har haft fullt upp både med mitt jobb jag fått och med lite inre tvister inom mig.
Det börjar dock bli dags snart för mig att åka mot nya äventyr direkt efter att jag har varit med om ett med det här projektet space. Denna gång så drar jag helt ensam och det är jag riktigt nervös över, men jag tror det kommer gå bra i slutändan för mig ändå. Men det känns lite segt att jag inte har någon grupp att vara med eller söka stöd hos men jag hittar förhoppningsvis nya personer nere i Malta som jag trivs med.
Det jag är mest rädd för nu när jag drar är hur jag ska klara första månaden med pengar framförallt men förhoppningsvis får jag hjälp ifrån eures-jobb.

Min känsla nu inför denna resa jag ska göra är helt extrem inombords för som jag sa förut jag har redan varit på ett stort äventyr med space. Så det känns knappt som jag hunnit ladda batterierna inför nästa. Men jag tar varje dag som den kommer och försöker ta allt med klackspark som jag har gjort innan. Det är dock inte lika lätt för mig att göra det nu och jag kan inte sätta ord på varför, men jag antar att det bara är något positivt.

Resan och äventyret jag har vart med om med space är jag otroligt tacksam för. Äventyret har gett mig en stor nytändning i både vad jag vill göra och hur mitt tankesätt har blivit. För under resans gång har jag bevisat att jag kan klara det och klara det bra. Detta ville jag i början ha som bevis för andra för att visa dom hur fel dom hade om mig. Det blev inte riktigt så utan istället blev det jag bevisa för mig själv att jag kunde klara detta (som jag redan visste innerst inne) och det blev en boost på mitt självförtroende som är otroligt stort for the time being.

Min upplevelse när jag kom hem ifrån Malta var först en otrolig lättnad, men ju mer jag har varit hemma så har jag märkt att jag föll tillbaka till samma gamla äckliga mönster. När jag väl insåg detta så började jag må sämre igen och ganska fort också. Men det var denna händelse som knuffa mig över kanten och fick mig inse att det är nog och det är dags att lämna boet.

Så nu ska mina sida av historien skrivas och there is no going back. Ciao bella alla läsare så kanske vi ses i Malta. https://www.youtube.com/watch?v=-Ajrz3JPig0 

Sista veckan är här!

Fyra månader senare så lider projektet mot sitt slut och alla har vi blickarna framåt mot nästa steg. Jobb, praktik och studier är det som väntar för det flesta av oss. Exakt hur framtiden ser ut är inte glasklar för samtliga, men vi ser framtiden. Sista tiden har bestått av mycket praktik och individuella mål samt faktiskt arbetssökande. Vi har iallafall klarat oss från regniga skogspromenader. Det här projektet har varit väldigt roligt även ifall det har kommit en vass kant eller två, och känns lite sorgligt att lämna gruppen, för det är verkligen vad det känns som nu, en grupp! Tack för den här otroliga möjlighet som vi haft.

A.P & G.W

Tack och på återseende

Vid första anblick kan det verka som att vi är tillbaka där vi började, så här i slutet av projektet. Men mycket har hänt och mycket kommer att hända oss, men på var sitt håll efter att det här äventyret nått sitt slut. Flera deltagare kommer fortsätta sina praktiker när de skrivs ur SPACE, någon har fått jobb, någon ska plugga. 
För egen del lutar det åt det sistnämnda, och jag har därför sökt mig till Studiesteget i Borås, för att på så sätt börja närma mig de tankar om studier som i nuläget inte är helt konkreta, utan ligger och skvalpar i framtiden, lite vagt. 

Det är mycket jag tar med mig från den här hösten, inte minst nya bekantskaper och erfarenheter långt bortom vad jag kunde föreställt mig för ett år sedan. SPACE har varit en språngbräda, om än (för egen del) en språngbräda ut i ovisshet, för projektet har fått mig att visualisera nya möjligheter. Jag har landat i en acceptans över att allt inte är glasklart, vissa dörrar behöver du montera innan de kan öppna sig. För egen del har jag bara börjat måtta upp dörrhålen än så länge, men det är i alla fall ett steg framåt. Vackert så.

Jenny

Nya tag och nya steg

Andra veckan tillbaka i Sverige har jag spenderat väldigt mycket tid med att reflektera över mycket och lite till^^'' 

Jag känner mig mer levande än jag gjort på många år och jag känner att jag har en helt annan uthållighet än tidigare. Så nu denna veckan istället för praktik så har jag reflekterat över vad jag vill göra och jag har kommit fram till att arbete vore lagom nu.

Jag känner att jag behöver både den sociala kontakten som finns på de flesta arbeten och stimulansen för att kunna arbeta vidare med mig själv och utvecklas.

Jag och min psykolog skämtar väldigt om att jag har börjat reflektera så otroligt mycket mer än jag gjort tidigare och jag har inte insett att jag förut endast gick tillbaka i tiden i tankarna såsom hjärnan gör när den kopplar något till något skrämmande. Att reflektera kring mina svårigheter och problem för mig faktiskt framåt och det är en väldigt häftig känsla.

Sjuk

Har spenderat hela veckan sen jag kom hem ifrån Malta med influensa och feber. Inte så mycket att prata om eller uppdatera om

Framåt

En Vecka In.

En vecka efter ankomsten tillbaks från praktiken på Malta och en del är fortfarande på gång.

Att avvänja sig från euron och insikten om hur dyrt allting i Sverige är, är en av dem.

Att folk är så tysta och tillbakadragna är en annan, nordiska gastar hemsöker gatorna i kontrast med det ljudliga malteserna som fanns överallt i solen är en annan kontrast.

Men för mig själv, så är förändringarna markanta.

Har börjat äta ute mer och inte så motvillig är en förändring, även om det är lite dyrare än malta och det finns ingen kanin att prata om, sorgligt nog.

Att jag har öppnat upp för fler maträtter en annan.

Men den största förändringen, är att jag aktivt söker ett arbete i kontrast till den mer passiva attityd jag hade i projektets början.

Jag har målet klart, klarare än förut, och vad jag vill är rätt enkelt. Jag vill bara leva och vara tacksam för vad jag har. Jag behöver inte prestige eller sikta högt i livet. Bara ta mig genom det med en inkomst lagom stor för att köpa livsmedel, betala hyra, och leva enkelt.

Så mitt mål är att först skaffa mig en inkomst inom räckhåll och spara in på vad jag tjänar för framtida möjliga mål.

Enkelt och simpelt.

Med detta i åtanke, och onödiga tal om motivation och mål från veckan som har nyss varit, så är min plan satt i rörelse.

Resan var nödvändig, det inser jag nu, för att kunna avancera framåt mot livets och samhällets mest grundläggande mål, med en noshörnings framåtanda och en murbräckas slagkraft. Nu vill jag säkra mitt leverne och få en bit av självständighet på köpet.

Allt som krävs är att fortsätta framåt och inte stampa på stället som förut.

En resa på tusen mil är inte omöjlig, bara väldigt, väldigt lång.

Men den blir inte kortare om man bara velar på stället och tvekar hela tiden, eller hur?

Gå på!

"Målet är alltid inom räckhåll, oavsett avståndet...Varför?"

"För jorden är rund."

Fakta.

Tillbaka i Sverige.

Vi har nu varit hemma i Sverige en vecka sen vi varit på Malta i 5 veckor. Praktiken på Cresta Dive centre var nått av det bästa jag varit med om, detta beror inte på uppgifter och vad jag fick göra, utan på alla underbara kollegor jag hade där. Det var väldigt svårt att åka hem och jag är rädd att falla tillbaka i mina gamla vanor. Jag har förändrats väldigt mycket bara under dessa 5 veckorna, utvecklats i både mitt självförtroende och min sociala förmåga. Detta var en upplevelse för livet och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och göra om det.

Mvh Caroline.

En resa värd allt

Jag var förberedd på det värsta när jag gick in i projektet, att brytas ner totalt och att inte bli nån som de andra deltagarna kunde vända sig till med till exempel problem. Istället har jag fått superfina vänner med helt otroliga förmågor i både tal och skrivna ord och mot alla odds även kärlek.Under de förberedande veckorna fick vi mest landa i att visa vilka vi var, så det blev under de fem veckorna på Malta som vi verkligen lärde känna varandra🌟 Det har verkligen varit en fantastisk resa med många jobbiga saker som jag är van vid i vardagen men även sådant som jag aldrig trodde att jag skulle vara med om💕 Jag är så stolt över alla (deltagare och ledare) i det här projektet för vi har fått växa på så många olika sätt. Och alla har gett något av sig själva till dem andra så att dem antingen fått en tankeställare, en ny synvinkel eller känslan av acceptans🌙 Det är en resa värd att göra just därför att det kanske inte blir just praktiken, den nya miljön eller ens personliga svårigheter  som blir fokus för en själv.

BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG

Hej alla läsare nu är det lite sent för min blogg då jag skulle skrivit den vecka 2. Men vad är det man brukar säga? bättre sent än aldrig right? 

Men iallafall min resa till Malta har vart som en bergochdalbana i både humör och intresse. Min praktik har vart helt okej då mina kollegor var jättebra och välkomnande så jag har känt mig bekväm där. Dock så var praktiken inte så rolig för mina uppgifter var väldigt tråkiga och monotona. 

Sen utöver min praktik så har jag sökt jobb på egen hand nere i Malta och jag fick svar några dagar efter jag hade sökt. Som svar fick jag att dom ville ha en telefonintervju som sen ledde till en skypeintervju och sen fick jag möta dom face to face på deras anläggning. Nu väntar jag på svar från dom ifall jag får jobbet eller inte. Under denna tid av intervjuer och väntan har jag varit så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Själva grejen att bosätta sig där som första flytt låter så läskigt, men dock så verkar det jättespännande. Ifall jag får jobbet och bosätter mig där så är planen att vara där åtminstone ett år till att börja med.

I våra lägenheter har det inte heller vart frid och fröjd då man placeras i lägenheter med främlingar som man knappt vet vilka det är, men det blir både bättre och sämre med tiden man lär känna dom.

Jag själv var väldigt nöjd med min lägenhet då jag trivdes och kom överens med alla i lägenheten, men det fanns alltid småsaker som störde sig på något väldigt.

Den största utmaningen i allt detta var inte praktiken utan att det var att bo så tätt inpå varandra och självklart uppstod konflikter som både påverka alla och splittra gruppen oavsett om man var involverad i allt eller inte. Jag var dock inte involverad i dramat och försökte hålla mig utanför så att jag kunde fokusera på mig själv och min resa.

Jag rekommenderar detta projekt för dig som känner sig kluven och vet inte vad du ska göra med livet. För denna resa hjälpte mig mer än vad jag kunde tro.

Ciao Bella! - Nocke 

Praktik på Cresta Dive Centre Malta.

Praktiken på Cresta var väldigt bra, jag trivdes verkligen. Det var inte uppgifterna eller själva dykningsupplevelsen som gjorde allt så perfekt, det var att få jobba med alla dessa underbara människor, jag kände mig verkligen som en i gänget och de behandlade mig som en av dem. Jag är så otroligt tacksam att jag fick just denna platsen. Själva dykningen var en otrolig upplevelse, jag hade aldrig kunnat tänka mig hur det var att andas under vatten, vi var där under i runt 30 minuter. Det var så häftigt. 
Mvh Caroline Hernqvist Gustafsson :)

BOMBER OCH GRANATER.

Eller iallafall kanoner. Jag har jobbat på Lascaris war rooms som är lite av ett levande museum. Där man försöker få fram en känsla av hur dom hemliga tunnlarna var under andra världskriget. Det som jag har fått göra där är mestadels att få ner människor till tunnlarna och hjälpa till vid The saluting battery som finns ovanpå (Lascaris ligger 40m under marken eller 135 trappsteg neråt). Saluting battery är en plats vid the upper barracka garden i Valletta där dom skjuter av 1 kanon vid 2 tillfällen under dagen av ceremoniella skäl. Detta har varit en fantastisk upplevelse att jobba så nära historia och dela med sig av denna till alla besökare som har varit intresserade. Förutom jobb så har det varit mycket mat och mycket vila. Vädret har tydligen varit extremt dåligt den senaste tiden, men som Boråsare så är det bara att njuta av den "svenska sommaren". Men det bästa av hela resan har varit dom nya arbetskollegorna man har fått, när jag kom dit så var dom kollegor men när jag kom hem så var dom mina vänner.

Vecka 1, fast vecka 4

Efter fyra veckor på Malta tycker jag mig ha lite mer kött på benen för att komponera ihop ett blogginlägg.

Eftersom den praktikplats jag först blev tilldelad visade sig vara mindre lämpad för mig, så stod jag utan praktik de första två veckorna innan EasyJobs vaskade fram en ny plats, denna gång på Popeye Village på norra Malta. Där har jag nu gått och målat  i två veckor och börjar känna mig mer avslappnad och "hemma". Det är mestadels utomhus jag jobbar (bortsett från de dagar det regnar) och atmosfären där är verkligen familjär och välkomnande. Jag är glad att jag fick byta praktikplats!

Det har varit lite svårt med kommunikationen mellan EasyJobs och praktikplatserna, vilket jag och flera i gruppen fått erfara, men det mesta har löst sig till det bättre.

Det är ett annat arbetsklimat på Malta, kontra Sverige. Här lever man för att arbeta, det är ofta långa dagar och inte sällan 6 dagar i veckan. Däremot verkar många göra saker i ett lugnare tempo och ofta verkar prestationsnivån vara lägre än vi är vana vid. Det är mina personliga reflekteringar, hur som helst.

Ledarna hade i alla fall rätt i att det inte är någon semester, man är helt slut när man kommer hem från praktiken och de lediga dagarna vigs åt återhämtning, först och främst.

Jag har själv inte känt av någon hemlängtan, snarare känner jag för att stanna kvar här (eller snarare återvända), så vem vet vad framtiden för med sig.

Jenny

Min praktikplats, Popeye Village

Gozo

Ett stycke Maltesisk landsbygd